August 23, 2016 Uncategorized 2 Comments

Jag är inte utbildad tränare. Jag har heller aldrig påstått att jag är det. Jag har bara skaffat mig bred erfarenhet genom åren för att jag är så vetgirig.

 

Som person är jag ofta ifrågasättande. Oavsett om det handlar om en försäljare som försöker sälja på mig något jag inte vill ha, mattelektionerna i skolan (Oh lord, vad jag tycker synd om mina lärare jag hade då!!) eller ridning. Jag ifrågasätter.  Oftast tyst för mig själv.

Har jag nytta av det här? Vad ger det mig i slutändan? Vad händer om det blir fel? Hur gör jag det på rätt sätt? Hur utför jag det? Och framför allt VARFÖR? Ha alltid frågan VARFÖR med dig.

 

Om något går fel, fråga dig själv varför.

Om du lär dig något nytt, fråga dig själv varför du har nytta av det.

Om du reagerar med någon känsla, tex ilska, obehag, glädje, skratt etc, fråga dig själv varför.

 

Jag ifrågasätter all ny kunskap för mig själv. Jag tar reda på så mycket som möjligt om det jag behöver ha i min kunskapsbank.

Att hjälpa någon med sin ridning var något som gav mig en bra känsla redan för många år sedan. Varför ska jag behålla all min kunskap för mig själv?

När folk i min omgivning sa: “Anar du vilken kunskap du besitter??” så insåg jag till slut att det fanns något mer i den frågan.

Så jag började dela med mig av kunskapen, till de som ville ha den så klart.

 

Att utbilda sig till tränare eller ridlärare innebär en hel del ridning. Efter mina ridolyckor är det nästintill omöjligt. Därför har jag inte hittat någon häst som passar för ändamålet och ingen utbildning där den praktiska delen passar mig som individ.

Sen är jag lite rädd att “mitt” sätt att lära ut förstörs om jag drillas av flera års pedagogiklära. Att jag kanske glömmer bort mitt sätt att se varje individ, som jag gör idag. För idag är det många som säger att jag har ett “unikt sätt att förklara som gör att man förstår”, att jag tar mig tid att se varje enstaka elevs behov, varje elevs förmåga att ta in information, varje elevs förmåga att utföra efterfrågad övning och jag ger varje elev en chans ATT fråga “Varför”. Mitt ledord under mina ridlektioner är: Jag kräver inte att det blir perfekt, men jag vill att du försöker!

Utan försök, inget resultat.

Utan resultat, inget att ifrågasätta.

Inget att ifrågasätta, inget att vidareutvecklas från.

 

Så jag ger ridlektioner för att jag har förmågan att analysera individer, både tvåbenta och fyrbenta, och se deras samspel. Min plan byggs upp individuellt för varje ekipage, utefter deras mål och deras hinder på vägen och med ett samspelt jobb på vägen. Oavsett om det gäller en hoppryttare, skogsmulleryttare, ridskoleelev eller en dressyrryttare. Jag erbjuder chansen att få ta del av min kunskap, få ifrågasätta, och att få utvecklas. Och…vi har roligt!

 

Därför ger jag ridlektioner. Med bra resultat.

Vill du testa? Varmt välkommen! 🙂

 

Written by Sanna Laaksoharju