January 17, 2017 Uncategorized No Comments

Så var det igång.  Mediakriget om huruvida Jerringpriset gick till rätt person eller inte.

 

När jag var barn fick jag lära mig att det fanns vinnare och förlorare i exempelvis idrott, men det betydde inte att förlorarna var värdelösa eller mindre värda. Det betydde bara att de som vann hade kämpat lite hårdare just då. Livet gick vidare oavsett vinst eller förlust i dagens match.

Jag fick lära mig redan som barn att man var en bra medmänniska och en bra motspelare om man kunde glädjas åt de som vann.  Så…jag gläds åt de som lyckas än idag.

 

Angående Jerringpriset då.

Jo, jag är ju allt annat än en idrottsnörd. Jag tittar ytterst sällan på idrott på teve och ännu mer sällan (typ aldrig) i verkligheten. Om det inte gäller ridsport. Så jag hör väl till “hästsverige”. Det innebär dock inte att jag hade tyckt Peder Fredricson skulle vunnit priset enbart för att han är ryttare, om han inte hade presterat bra. Nej, jag tycker priset ska gå till en vinnare som är värd det för sin prestation.

Jag är nämligen totalt ointresserad av kändisar för att de är just kändisar och jag imponeras inte av någon enbart på grund av deras namn! Jag imponeras av prestationer, framsteg, livshistorier och personlig styrka där och när det behövs. Så jag imponeras lika mycket av ett barn som lyckas ta sina första steg som jag imponeras av någon som vinner ett stort pris, för båda har tagit sig framåt och känner lyckoruset succén medför.

 

Men i år tycker jag faktiskt att Peder är värd Jerringpriset FÖR just sin prestation. Inte för att han varit synlig i media, eller för att han har miljontals som ser upp till honom, eller för att han har ett namn som är väldigt känt inom ridsporten. Nej, jag är djupt imponerad av hans prestation i, framför allt, OS i Rio. Vägen dit har garanterat varit lång, tuff, svettig och full av hinder av olika slag men han lyckades.

 

Känner jag Peder Fredricson personligen? Inte det minsta. Jag har aldrig träffat karln. Men jag ser i ridsportens olika kanaler hur han skördar framgångar och imponeras av hans insats.

 

Om någon av de andra nominerade hade vunnit Jerringpriset så hade jag varit lika glad för deras skull som jag är för Peders skull, för deras väg till där de är idag är säkerligen lika lång som Peders väg varit. De har garanterat kämpat sig till sina mål och jobbat lika hårt i sin idrottsgren.  Ingen når sådan framgång utan hårt arbete och slit.

 

Varför är det så svårt att glädjas åt andras framgångar? Oavsett idrottsgren, oavsett bakgrund, oavsett namn? Pajkastningen som jag läst i media hittills får mig att tänka på mobbing, tyvärr. Att vara nedlåtande och rent av elak mot den som vann, att hävda att han inte varit värdig…det gäckar mig. Jag hoppas livet går vidare och att suset om huruvida det var rätt pristagare i år eller inte lägger sig och jag hoppas Peder är stolt över sig själv och sina prestationer!

 

Jag är inte ute efter en debatt, jag vill bara säga att du har rätt till DIN åsikt. Den kan ingen ta ifrån dig. Men fundera på om det verkligen är så viktigt att alla andra tycker som du eller kan du faktiskt acceptera att tillräckligt många tyckte Peder skulle vinna i år?!

 

Jag imponeras av dig och du är stolt över något du gjort.

Written by Sanna Laaksoharju