När jag skulle starta mitt företag tidigt i våras var reaktionerna från omgivningen minst sagt…oförutsedda.

Jag driver Kamikaze Consulting, där jag är frilansande vikariekonsult inom servicesektorn, handels och försäljning. Jag hoppar alltså in och jobbar där jag behövs, när jag behövs och fakturerar sedan för min tid. Arbetsgivaren behöver inte gå igenom en rekryteringsprocess, inte betala arbetsgivaravgift, pension, semesterersättning, försäkring etc utan allt ingår i summan på fakturan. Enkelt och smidigt. Utöver det föreläser jag om arbetsmoral (bland annat).

Sen driver jag ju, som ni ser, sidan Kamikazeryttare, som är en del av Kamikaze Consulting. Under det namnet ger jag dels ridlektioner där fokus ligger på samspel mellan ryttare och häst, förståelse, balans, centrering och övningar som bygger dessa grundstenar och jag föreläser även om min tid som kamikazeryttare, hur fel det kan gå och hur vi får säkerhetstänket till en naturlig del i vår vardag i stallet.

 

Min omgivning tyckte affärsidén var fantastisk och hållbar. De tyckte det var roligt att jag vågade satsa.

MEN… så gott som varenda en kom med förmaningar och drog upp allt det negativa med att vara egen företagare; du kommer aldrig kunna vara ledig, du vet väl att du kan glömma 8-timmars arbetsdag, du kommer inte få någon semester, du kommer inte klara det utan enormt startkapital, det kommer kosta mer än det smakar, du kommer få bo på gatan om det kraschar, man kan inte driva ett företag ensam och liknande.

INGEN tog upp det positiva med att vara egen företagare! Saker som att man får jobba med det man tycker är roligt, att man lär sig massor under vägens gång, att det är en kick med alla utmaningar (speciellt varje gång man klarar en ny), att man träffar en himla massa nya kontakter och att man kan styra sin tid.

Detta togs inte ens upp när jag, efter dessa långa, negativa förmaningar, frågade; “Och du är då egen företagare för att…?”

 

Visst är det hårt jobb, det är långa dagar allt som oftast, vissa saker är fruktansvärt tråkiga medan andra saker är fantastiskt roliga och semester…njaa…i år är första gången jag inte haft semester på 12 år.

Men jag är mer eller mindre uppvuxen i företagarkulturen. Min far är egen företagare och jag jobbade hos honom i 12 år och lärde mig allt som händer “bakom kulisserna”, så tro mig… med den erfarenheten ihop med all min research och en superbra starta eget-utbildning är jag rätt så förberedd. Du får gärna vara GLAD för min skull!

 

Samma mentalitet gäller tydligen vid hästköp. Den senaste tiden har jag haft flera vänner som köpt häst eller letar häst att köpa. Jag tycker det är jätteroligt att de bestämt sig för det, att de vågar och jag hoppas innerligt att de får en rolig tid med sin nya häst.

Men när de bollat detta med mig, för att få en second opinion, så visar det sig att de stött på samma sak som jag gjort med mitt företagande. En del har funderat på om de tappat sugen att köpa häst pga all negativitet. Det har även förekommit osann ryktesspridning och skitsnack bakom ryggen.

Omgivningen drar upp det negativa med att ha egen häst; det går åt tid, du måste skaffa medryttare som betalar, det är dyrt, veterinärvård är jättedyrt, har du råd med häst, har du kunskap om ditt och datt, åsikter om den valda stallplatsen, du kan inte ha egen häst när du har barn etc.

Varför är det så? Varför är det så svårt att glädjas åt någon annans beslut? Varför har en del människor ett sådant enormt behov av att prata OM andra människor på ett sätt som gör skada?

 

Jag tar för givet att hästköparen redan vet allt detta, eftersom det i detta fall är mina vänner, och är glad för deras skull, påminner om det roliga med att ha egen häst och peppar med att de kommer klara det galant!

 

 

Nä, skärpning! Var glad för dina vänners skull, var lycklig när någon i din omgivning lyckas med det de tar sig för och stötta dina vänner i sina beslut.

Jag lovar, det kommer göra dig till en gladare person!

Written by Sanna Laaksoharju