December 13, 2016 Uncategorized No Comments

Det har varit stiltje på bloggen i två månader nu.  Det har dels berott på datorstrul och dels på tidsbrist. Men här kommer en årskrönika, så ni vet vad jag sysslat med under året som gått.

 

I december förra året blev jag erbjuden att gå en 12 veckor lång starta eget-utbildning via arbetsförmedlingen. Motvilligt gick jag med på det, utan en tanke på att det skulle komma att förändra min tillvaro så mycket som det faktiskt gjort.

Utbildningen var fantastiskt bra och lärorik. Vår kursledare lärde oss massor! Jag som hatar att sitta i skolbänken tyckte väl där och då kanske inte att allt var nödvändigt att lära sig, men ack så fel jag hade och oj så mycket nytta jag har haft av det i efterhand. Även om jag fortfarande tycker att allt som har med ordet “moms” att göra är ett riktigt sömnpiller!

 

14 mars hade jag releaseparty för mitt företag. Det firades med de närmaste vännerna och familjen, några kurskamrater och de som hjälpt mig med företaget.

Men vägen har inte varit enkel. Allt annat än enkel faktiskt. Första motgången kom redan i samband med min F-skattsedel.

 

På skatteverket hade de just då en handläggningstid på 6 veckor för F-skattsedeln. Min kom efter 3 veckor.

Då jag hade a-kassa fram tills företaget blev aktivt ringde jag min a-kassa direkt för att fråga hur jag gör nu. Min F-skattsedel kom ju 3 veckor innan företaget skulle lanseras och jag var beroende av de där sista pengarna.

Den jag pratade med då sa att eftersom jag inte skulle ha någon verksamhet i företaget förrän 14 mars så var det inga problem. Ersättningen skulle löpa på tills dess ändå och sen tar starta egetbidraget över. Jag pustade ut….för tidigt.

Mitt misstag var att jag inte begärde det beslutet skriftligt. För bara några dagar innan min sista utbetalning skulle ske fick jag ett brev från a-kassan med informationen att de inte kommer betala ut någon ersättning för den senaste perioden för att jag har F-skattsedel, och således en näringsverksamhet, sedan slutet av februari. Mitt humör rasade.

Efter timtals bollande av detta med vänner som är jurister, lusläsande av lagar och regler och ett bra samtal med skatteverket skrev jag en överklagan. Och en till. Och vet ni, jag fick rätt! Jag vann mot a-kassan! En seger. Även om jag gärna sluppit bråka med en myndighet när man är en rookie på företagande och allt annat också är nytt så vann jag. Och jag lärde mig massor på vägen om just regler och paragrafer och tolkningar av dessa. Jag lärde mig också att man som liten företagare kan få rätt mot en jätte som a-kassan om man gör på rätt sätt, om man är strukturerad och professionell.

 

Efter releasepartyt började jag promota mitt företag. I första hand den delen där jag arbetar som frilansande vikariekonsult.

Det promotades via hundratals mail, via telefonsamtal, via sociala medier, via kontakter, affärsmöten och genom att sprida ryktet om mig själv och “sälja” mig själv. (det är helt bisarrt uttryckt, men det är lite så det känns när man säljer sina konsulttjänster!)

 

Samtidigt hade jag det riktigt tufft i mitt privatliv genom att jag var förföljd av en man som inte förstod gränser och inte förstod ordet “nej” riktigt. Det pågick hela våren och tog en himla massa energi i onödan. Ett tag var det så illa att jag hade självutnämnda livvakter, även om jag alltid intalat mig att jag jag kan själv.

 

Mitt första konsultjobb kom i maj. Det blev två veckor i en butik i Borlänge. Fantastiskt roligt, intressant, lärorikt och jag hade verkligen supertrevliga kollegor!

 

Efter ett affärsmöte, om just ett konsultjobb, på ett gigantiskt företag i Stockholm började det som jag kallar “min egen highway to hell”.

Företaget ville inte ta in mig som konsult, men gärna som anställd över hela sommaren. En extra inkomst känns ju inte fel efter att ha levt på existensminimum ett halvår, men jag hade något svagt minne om att när man har starta egetbidrag så fanns det regler o hur mycket man får jobba som vanlig anställd. Och det gjorde det. (Jag hade ju vid det här laget blivit expert på att läsa regler!)

Efter att ha frågat min handläggare på arbetsförmedlingen om detta kom beslutet som en bomb;  När man är beviljad starta egetbidrag så är man inskriven på arbetsförmedlingen SOM OM MAN VORE ARBETSLÖS!! Detta trots att man driver sitt företag på heltid. Så jag fick inte tacka nej till jobbet i Stockholm då det hade räknats som att jag arbetsvägrade och då hade jag förlorat all ersättning what so ever.

 

Vet ni hur arg jag var? Hela försommaren var jag arg som ett bi. Sur, tvär, hatade systemet och muttrade många svordomar.

Men så kom jag till insikten: Ok, jag kan inte påverka detta beslut, reglerna är som de är, det ligger på regeringsnivå att förändra det så jag kan lika gärna gå in för jobbet med öppet sinne, göra det bästa av situationen och se till att lära mig så mycket jag kan av det gigantiska  företaget eftersom det inte var på något sätt deras fel, de hade ju bara erbjudit mig ett jobb.

Och jag lärde mig jättemycket som jag kommer ha nytta av i framtiden.  Men det var tufft att hålla humöret uppe.  Att väckarklockan ringde 04.30 nästan hela sommaren när alla andra hade semester gjorde inte saken lättare.

 

Sen kom nästa bakslag. Starta egetbidraget är ju samma summa som a-kassan, dvs inget man blir rik på! Bidraget beviljas i 6 månader som “Stöd vid start av näringsverksamhet”.  I mitt fall fick jag det beviljat från 14 Mars till 14 september. I min värld hade det varit logiskt om bidraget stoppades när jag tjänade lön på vanligt vis under sommaren och att det sen fortsatte efter att anställningen tog slut. Men nej då… det här med “Stöd vid start av näringsverksamhet” går ut på att sätta käppar i hjulen på alla sätt det bara går! (jag är inte ett dugg arg för det… )

Av dessa 6 månader räknades nämligen TIDEN av under de veckor jag jobbade i Stockholm, trots att inga pengar betalades ut under den perioden, dvs 10 veckor av mitt starta egetbidrag bara försvann ut i tomma intet. Så när anställningen var över hade jag ganska exakt 1 månad kvar med bidraget som enda inkomst.

 

Under sommaren hade det kommit en hel del förfrågningar om konsultjobb, det är ju högsäsongen för vikarier. De kom ett i taget och jag tvingades tacka nej till  allihop, för enligt arbetsförmedlingen var jag tvungen att ta den här anställningen och enligt anställningsavtalet var perioden 10 veckor.

När jag summerade alla de jobb jag tvingats tacka nej till så var det strax under 150 000 kr i inkomst till mitt företag…som jag fått tacka nej till. Vid det här laget var jag nära att ge upp och lägga ner företaget och gå i ide. Men några få, starka, peppande själar i min omgivning pushade mig att ha is i magen, kämpa på, bita ihop och ta mig framåt. De präntade in i mitt huvud att jag, om någon, skulle klara det här.

 

Så jag hade två alternativ. Antingen var jag tvungen att lyckas få mitt företag att bära sig, så pass att jag kan leva på inkomsten, på bara en månad. Eller så måste jag lägga ner företaget helt och gå tillbaka till a-kassan. Just ja… jag glömde säga att systemet för starta egetbidraget även baseras på a-kassan, så under tiden jag bråkat med allt ovanstående så har mina a-kassedagar räknats av, så min ersättning hade varit nere på 60 % vid det här laget. Fantastiskt va?

 

Jag valde att försöka kämpa, in i det sista. Jag gick omkring i butiker i stan tills jag fick skavsår och presenterade mig som vikarie på konsultbasis, jag fixade visitkort och infoblad som jag strödde omkring mig som konfetti, tog ett extrajobb, jag tog affärsmöten tidigt på morgnarna och sent på kvällarna, jag ringde hundratals samtal, mailade återigen hundratals företag om mig och mitt företag och jag promotade samtidigt ridsportdelen i företaget genom att erbjuda föreläsningar om mitt liv som kamikazeryttare, erbjöd ridlektioner mm. Men det var tyst.

Intresset var stort, men när det gällde bokningar var det tyst.  Tidsbristen började flåsa mig i nacken rejält.

 

Med en vecka kvar, innan jag var tvungen att återgå till att leva på a-kassa, bokade jag tid med min bokföringsbyrå för att avveckla företaget och lägga ner verksamheten helt och avregistrera F-skattsedeln.

Vid det här laget kom en nära vän och sa att HAN minsann trodde på mig och att jag skulle ha is i magen för att HAN var säker på att jag skulle klara det. Just då ville jag ge honom en rak höger och bryta ihop i en liten hög, men han fick ett leende och en kram istället, för utåt är jag alltid stadig som en klippa.

Jag fick höra ryktesvägen att flera andra personer var säkra på att jag, om någon, skulle klara det och det kändes så surt att göra de besvikna!

Två dagar innan företaget skulle läggas ner kom ett samtal om ett konsultjobb. Det var på löpande basis, på obestämd tid, 20 timmar i veckan inom optikbranschen. Jag kunde knappt tro det var sant!!!

När jag lagt på jublade jag högt, skrek “UP YOURS ALLA MYNDIGHETER!” (inte mitt stoltaste uttryck direkt) för mig själv och korkade upp en flaska alkoholfritt bubbel för att fira! Mötet hos min ekonomibyrå blev inte av,  det blev istället ett möte för att lämna bokföringsunderlag lite längre fram. (En ekonomibyrå, by the way, som är guld värd för all hjälp och pepp jag fått och för att de sköter min bokföring och lär mig det här med moms….! )

 

Nu, i december, sitter jag här som egen företagare, utan att vara bunden till varken starta egetbidrag eller arbetsförmedling och jag lever på mitt företag även om inkomsten är fruktansvärt låg än så länge. Jag har föreläst en hel dag på en yrkeshögskola om yrket som kvalificerad säljare inom optikbranschen, jag har haft flera ridelever under året, jag har fått höra att jag är bra och omtyckt, att jag är driven, att jag gör rätt och jag är redan bokad för att hålla föreläsningar nästa år.

 

En föreläsning är för Hästnäringen, ett projekt som arbetsmiljöverket och Svenska Ridsportförbundet har. Där ska jag föreläsa om mitt liv som kamikazeryttare och om min bild på säkerhet gällande hästhantering idag. En annan föreläsning är på yrkeshögskolan där jag var tidigare i år. De vill ha tillbaka mig som föreläsare igen och det är fantastiskt roligt! Jag jobbar fortfarande som vikariekonsult på löpande basis i optikerbutiken, jag är ett proffs inom det yrket och jag tror på mig själv och min förmåga.

 

Fler projekt är på gång och fler konsultjobb söks hela tiden. Föreläsningarna promotar jag för så fort jag får chansen.

 

Året som gått har tvingat mig att tro på mig själv, att lita på min förmåga och jag har insett vilken fantastisk kompetens jag faktiskt besitter inom så många områden!

Jag har lärt mig att tänka utanför boxen, att tro på att varje problem har en lösning, att motgångar är lättare att ta sig igenom om man håller humöret uppe och jag har insett vilket fantastiskt nätverk av peppande, kompetenta och kärleksfulla människor jag har omkring mig. Och jag har lärt mig att våga!

 

Året har även gett många nya kontakter, nya vänner och en inblick i företagandets värld. Jag har tvingats bli proffs på företagande på kort tid efter alla motgångar jag tagit mig förbi.

 

Så jag vill rikta ett enormt tack till alla som hjälpt mig under året, som stöttat mig på alla sätt och vis, funnits där för mig när jag behövt prata av mig eller bolla idéer och framför allt för att ni trott på mig och min förmåga! Ingen nämnd, ingen glömd. Ni är guld värda allihop!

 

De jag tänker nämna specifikt är mina föräldrar. Pappa, som själv är egen företagare sedan många år tillbaka, har varit en klippa! Hans erfarenhet har hjälpt mig många gånger.  Mamma, som peppar på sitt sätt, med kärlek, mat (mammas mat är bäst) och omtanke och som tror på att jag klarar det här. Ni betyder allt för mig! Tack för allt ni gjort och gör för mig!

 

Nu väntar slutspurten av 2016, med mindre än tre veckor kvar av året. Året som förändrade mitt liv, gjorde mig tuffare och gav mig galet mycket erfarenheter.

Jag tar med mig lärdomarna in i 2017 och hoppas på ett blomstrande år med nya projekt och nya lärdomar.

 

Tack för i år, kära ni. Vi ses på andra sidan nyår.

 

God jul och gott nytt år!

// Er Kamikazeryttare

Written by Sanna Laaksoharju